fubbick

Förlåt alla ni! Jag har ju alldeles glömt kriget, kampen och viljan som just nu genomsyrar vår lägenhet. Hur jag kämpar för att lära mig gilla, tycka om och slutligen njuta. Hur Siri testar olika knep för att mina smaklökar ska komma över den ogillande smaken som tar över när skeden når min mun. Jag pratar givetvis om havregrynsgröt. Gröten jag har beslutat mig för så många gånger att erövra, men som jag aldrig riktigt gjort. Men nu kan jag inte backa längre. Nu har utmaningen börjat!

Dag 3 av grötkriget.
Det kändes lättare än i förrgår, men saknade av banan var stor. Tog mig igenom hela portionen.

Efter många år av drömmar att sitta på bank och räkna pengar, vara viktig och prydlig inser jag nu hur vuxen jag måste känt mig som sexåring. För nu förstår jag hur jag aldrig skulle orka med allt det. Jag sitter och försöker knåpa ihop fem resor med varandra, att alla tider ska passa, med marginal, försöka ta de billigaste alternativen eftersom cash inte växer på de kala träden här utanför, men det hela är nästan mig övermäktigt. Det står mig upp i halsen. Det känns helt enkelt omöjligt. Skulle vilja få bilskjuts till gaten, kliva på ett plan, och sen bara vara framme i mål.

Annars är livet rätt fint. Tänker många ljusa tankar samtidigt som många andras liv verkar rämnas. Och varje gång är det lika överraskande. Känner mig i vissa stunder som en hemsk människa som inte också klyver mig själv i mitten och bara flyter med i må-så-dåligt-som-möjligt-tänket. Nu ska jag fortsatta min lyxiga dag som börjades med ett yogapass och se på någon bra film i väntan på att Siri kommer hem och vill äta lunch tillsammans med mig.

Nu sitter jag på Barista och är kissnödig som aldrig förr
men orkar inte ställa mig i kö. Fick precis underkänt för fjärde
gången på B-provet till det där jävla körkortet. Lackar.
Men fjärde gången gillt eller hur var det nu...

fortsättning följer!

Första söndagen den här veckan, men känns som det vore den sjunde. Nu är jag och tillbakakomna sambon på väg härifrån. Jag ska vara en mack-kostnär under dagen medan hon den andra älskar att studera.

Kult att vara full och fylleäta med sambo kl 20.37 en lördagkväll.

Det är fest i mitt huvud! Basen vibrerar ögongloberna alldeles förträffligt och nervsystemet sjunger ikapp med Beyoncés röst. Jag har införskaffat nya hörlurar! Wow! Det är som att upptäcka en ny värld! Jag tog ändå de billigaste på Clas Ohlsons, och att de kunde vara såhär bra samt snygga känns nästan läskigt. Gick och tänkte förut idag hur sjukt det är att man är sån materialistkåtis, och att jag önskade att jag aldrig blir sån. Men herregud, jag är ju redan där?! Och jag älskar det! Nu ska jag jag sticka till gymmet för andra gången idag, fick sån energi av denna härliga musik att jag och min kropp är nu i samförstånd med att jag inte kan hänga läpp här ikväll. Att livet kan vändas upp och ner sådär, på bara en pyttesekund, av en så liten sak som fantastiska hörlurar som får en att känna att musiken är jag. Denna upplevelse önskar jag er alla där ute!

Idag är en sån där dag då jag känt mig full konsekvent.
Fastän jag inte är det. Tror jag. Eller..?

Nu har jag äntligen klarat mig igenom A-provet, ska bara få godkänt på åtta körprov
till innan jag får göra det slutgiltiga teoriprovet. Det roligaste jag vet just nu är att rita
olika varningsskyltar i ny design. Jag har bara markeringspennor så det är många som
blir lite techno med neon och sådär. Så om ni kan ta och skriva upp det vore det gulligt...

Snart kommer storasyster hit och vi ska hänga jäärnet! Ba tjöta och gnöta!
Sedan ska vi våldgästa farfarsgubben med de här två bastarderna i släptåg.
Kan bli spännande!



Nu ska jag dricka dagens femte kopp kaffe och bli lite sådär lagom koffein-hög!

Jag har sett alldeles för många Heroes avsnitt och ätit alldeles för mycket apelsin (ja sambo som är på vift, jag begav mig genast till Özen efter att du gett dig av och inhandlade frukt för cirka femtio kronor). Och ledsen alla Fubbick läsare för att jag ljög om bilduppdatering, kan bli så ibland, men det kommer. Det gör det alltid. God natt!

Dag fyra i Örebro har redan passerat
och det känns som att tiden går fort här.
Idag har jag tränat backning runt gathörn
och kört en lite mindre bil. Röd var den.
Om någon skulle undra.

Fredagen bjöd på festligheter för
Felicia som fyllde tjugo år och resten av helgen
har förflutit i bakfylla, bio, körkortsplugg och tårtätande.

Just nu är jag på visit hos min far och vi har skrattat
åt Petra Mehdes sketch ur Snabba Cash på Guldbaggegalan.
Min lillebror som snart är 1,5år vägrar fortfarande att gå men
skrattar gladeligen åt mina spex och min robotdans. Det känns
oerhört tacksamt.

Saknar dock min sambo litegrann men är glad att hon gillade
curry-såsen. Idag har jag dessutom beställt en sub av en sandwich-artist
på Subway och funderat på hur många skopor teryaki hon verkligen la på
smörgåsen...! I know it all!

Snart ska jag ge mig hem till kära Sörby och
eventuellt klicka färg i huvet med Felicia innan det är
dags att sova.

Och varför har antalet läsare sjunkit drastiskt de senaste dagarna?! Är vi trissta, töntiga eller bara för klämkäcka? Kan så vara. Men om en månad är Malmö på sluttampen så häng kvar nu den sista biten och njut lika mycket som jag gör. Dock är det inte så mycket njutning för tillfället, jag är mest trött. Död. Vet inte om det beror på att jag inte hunnit repa mig ordentligt efter en härlig köpenhamnstur och mycket jobb eller om det är kombon. Trött är jag i alla fall.

Just nu sitter jag i vardagsrummet med tända ljus och härlig femtiotalsmusik i bakgrunden (klämkäckt va?) men tror bestämt att jag ska motarbeta min trötthet lite till, har ju ändå gjort det de senast fyra-fem dagarna så då är det ta me tusan läge att fortsätta, genom att gå ut på en promenad. Det är bara det att det är så ruskigt kallt ute nu och duggar lite lätt. Och som ni nyss läste har jag det ju rätt mysigt här inne.

Kika in här imorgon så ska jag uppdatera med lite bilder från helgen! Ibland känner jag mig som en riktig storbloggare som både har pengar och ett liv. Synd att inget stämmer.

Smyg ps. Jag tycker det känns riktigt trisst att inte få ge min fina Fille en stor grattis-på-tjugo-årsdagen-puss men funderar på att bota det genom att se på en rysarfilm från hennes externa hårddisk. Ds.

Okej okej okej OKEJ!!! JAAA! Jag ska erkänna.
Det här med sidecut. Det var liksom... ja... nä.... men jo.
Jag måste vara ärlig inför er, kära läsare.
Ni har precis fått erfara Fubbicks första och mycket väl sista (!)
PR-bluff! Mitt härliga Kristina-Lugn-hår är kvar och sidecuten
blev aldrig till mer än en fantasi.

Jag ska aldrig någonsin ljuga för er igen,
det lovar jag dyrt och heligt. Lögnerna höjde inte
ens statistiken fastän Heat Ledger sa att det definitivt
skulle göra det.

Just nu befinner jag mig i min kära hemstad för att
köra så mycket bil som möjligt och ta riskettan. Idag var jag
ute och brummade lite i Adolfsberg vilket kändes fett!

Just nu ekar idol-Olas ursvängiga låt Unstoppable i högtalarna
och vi dansar breakdans i min säng. Nu ska jag fortsätta vaktandet
av det gäng ligist-barn som dragit in i min enkla boning!

Agnes är ett kvinnonamn av grekiskt ursprung, som använts i Sverige sedan 1200-talet. Det kommer från grekiskans agnós med betydelsen ren eller kysk. Kan även ha betydelsen "lamm" / "guds lamm"

Hittade en låda med fryst currysås av currymastern Siri herself som namnsdagspresent. Inklämd mellan världens äckligaste wok och billiga fiskpinnar låg den och väntade. Ibland är man bra lycklig!

Jag sitter i vår mysiga soffa, i vår rena lägenheten, alldeles trött, och alldeles ensam. Siri har begett sig av för veckan så nu är jag lonely rider här i stora Seved. Jag är lite rädd för tillfället men lyssnar på rätt tung gangstarap, och då känns livet lite ljusare. Annars är jag väldigt trött i min ensamhet och tänker strax se på någon film. Morgondagens planer ser rätt fullspäckade ut så tyvärr blir det nog ingen uppdatering för min del, jag ber så hemskt mycket om ursäkt i förväg älskade läsare!

För imorgon struntar jag i att jag egentligen borde vara hemma själv och njuta av en lugn stund på flera månader. Eller........? Imorgon struntar jag nämligen i att sitta hemma själv och gråta litegrann över läskiga grannar, så jag tar mitt pick och pack efter träning och jobb och beger mig på uppstyrt party över landsgränsen med Ylva och har det fett istället.

Mögelväggen


04:12

Stora saker har hänt!

Även jag har fallit för grupptrycket och skaffat mig en sidecut, så här ett halvår senare!
Och!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Framtiden ser ljus ut! Agnes vet inget än! Men förmodligen så har vi jobb i
Nordnorge i augusti! Maria, Nina, Agnes, Felicia och jag ska umgås med laxar och tjäna lax
under några månader! Wiho! Så om nån vill låna pengar i höst, just call me!

Nu ska jag återgå till min kära körkortsbok och plugga omkörningar och mörkerkörning!

SEE YA PEOPLE!

Leela James – A Change Is Gonna Come

PUSS
Känslan när man tror att livet är på väg att lösa sig
Tjäna pengar
Få äta sina favoriträtter på en och samma dag
Ha en sambo som jag tycker hemskt mycket om
Tycka att man är en vettig person ibland
Samtala och bry sig om en främmande människa som behöver det

OPUSSIGT
Att inte ha råd/inte vilja lägga pengar på spotify premium och slippa reklamjävlarna
En för stor garderob med fula, aviga kläder och en för liten med snygga, balla plagg
Magvärk
Att gå upp tidigare än man vill för att man borde
Att leva efter måsten när jag entligen inte vill, eller vilja leva efter måsten men inte har några kvar

Godnattpuss!
Ps. Såg just på fotot i inlägget under att mina fingrar är svedda korvar!!!! Undra om det gjorde ont? Spelar ingen roll, som top måste man ju hålla posen. Ds. Godnattpuss igen!

Siri verkar ha någon sorts bokstavskombination och har satt på en ryckig låt.. i ren protest mot pluggandet må tro?


På vårt urmysiga restaurangbesök härom kvällen

Utanför fönstret skjuts det fyrverkerier, eller om det är bengaler.. svårt att avgöra. Dagen har bjudit på ett par timmars slöande, någon timme tränandes jympa på friskis och sen tillagning av riktigt rejäl god middag. Om jag känner oss rätt, oss medelmåttor som inte gillar att gå ut flera dagar i sträck och dricka öl, planerar vi nog att ta det lugnt. Okej.. jag ska inte ljuga. Det är redan planerat. Uthugget i sten. Bestämt.

Igår kväll, efter en finmiddag på Curry Hut (som ja, låter väldigt billigt men är både dyrt, fint och gott), drack vi ett par öl och begav oss sen hem. På vägen gick vi förbi ett riktigt sunkigt hak och tänkte att vi borde gå in och bekanta oss med kvarterets livliga. Väl inne stöter vi på både fashions, kvarterets livliga och amerikanska gay bartenders. Vi drack mojitos och spanade.

Nu ska jag försöka orka att klicka upp musiklistan som spelas och byta låt.. en festlig festival låt passar sig inte för en urtrött, inpackad och frusmosig tjej ikväll. Godkväll på er, fina fubbick läsare!

Den här går ut till alla er. Ni som stöttat oss, följt oss, velat vara oss, velat hatat oss, älskat oss, beundrat oss. Stora som små, tjock som liten, här kommer den. Fubbicks första video!

Ibland händer något så overkligt, så svårt att förstå,
men ändå lämnar det så stora avtryck.
Jorden är en orättvist rund.

Jag har ingenting jag vill skriva här idag.
Istället lämnar jag er med denna låt.

Paolo Nutini – Autumn

Skvaller är de förtrycktas opium

Sitter och lyssnar på Conway Titti medan Siri tar sin andra dusch sen vi kom hem. Min dusch-historik det senaste dygnet är rätt snålt. Idag skall jag (eventuellt får jag med lilla sambon om hon slutat spy och ha kräksjukan): inhandla nya sportiga sportbyxor, införskaffa träningskort på friskis tvärs över vägen (yiha, äntligen), göra mammas goda härliga linssoppa, fast nu blir det ju min eftersom jag gör den, svettas i mina nya sportiga sportbyxor, ta tag i det där med duschandet.

Ja, det mesta känns precis likadant som det gjorde när vi lämnade Helenholm för några veckor sedan. Imorse när vi gick och handlade mat för resterande veckan fick jag deja vu, det var så hiskiligt likt när jag strosade på gatorna i Ryssland för flera år sen. Samma gråa atmosfär, samma rostiga bilar, samma buttra blickar från förbipasserande. Men trots allt det, som låter så bittert, känns det riktigt bra att vara hemma igen. Här, bredvid den stora vägen och mitt i mögel/rök/jordlukt känner jag mig trygg.

Superfeeling

Det roligaste med att komma hem till Malmö ska bli:

1. Hånskratta åt alla döda blommor
2. Köpa frukost
3. Göra nåt åt fuktskadan/möglet i badrummet
4. Akta oss för svart-boende-polisen
5. Bli nyttig/smal/hurtig :( :( :( :( :( :( :(

Men jag har i tankens värld planerat en baileysfest och
fått hem en bok till biblioteket som jag beställt. TJOFLÖJT!

Ps. Nu är vi i Mariestad, berättar för Agnes för hundrade gången att min bror bott här.
Ulf är vår chaufför och han säger att detta inte ska bli så dramatiskt, känns betryggande.

Sitter på min favoritbuss 801.
Efter min kanske sjätte busstur på en månad börjar
jag känna mig som hemma här. Idag är mina medresenärer
få och slitna. Agnes begrundar molnspelet (tack Johan Rodin för
att du la till det vackra ordet i vårt vokabulär) och klappar sin päls.
Nu styr vi återigen kosan mot Malmö efter tre veckors semester.
Semester från vadå? undrar självklart ni. Men jag ignorerar frågan.
Som vanligt.

Har haft fina veckor i London, Oslo och Öret.
Ätit mig extra vintertjock och pussat extramycket på nära och kära.
Blivit extra jättefull och varit extra snäll eller oskön.
Kort sagt har det varit en semester under extrema förhållanden
å jag gillar't!

Nu ska jag hjälpa min vän med begrundandet så
är vi snart framme i Malmö om åtta timmar...

Hejdå Örebro med massa snö, goa gamlingar, härliga familj, fina vänner och god gratis mat. Hej Malmö med blask, skånsk/danska, livliga grannar, halvdann mat och världens underbaraste sambo.

Skaparna av Fubbick rätt många år bakåt i tiden. Fulla med självförtroende, koola poplåtars texter bakom oss och varandra trodde vi att vi hade världen i vår hand.






Självironi?

Denna afton anordnas det dansfest hemma hos Siri med familj. Självklart kommer jag och jag tar med min förträffliga mor. Kommer du? Det skall drickas bål, ätas korv och slå klackarna i taket, för att därefter bege oss någonstans där medelåldern ligger mer kring tjugo istället för femtio. Tror jag.

Jag drömmer att kasta mig ut i backen och sicksacka med skidorna idag, men istället lever jag i verkligheten med ett kontokort med 254kr, smutsigt hår och alltför många framtidsplaner som borde tas itu med men som jag endast skjuter upp. Varför hatar jag att skriva CV, skryta om vem jag är och allt jag sysslat med? För att jag känner mig som en pretentiös lillgammal tjej med för mycket smink och endast med kunskaper från en bransch. Dessutom med smutsigt hår.

Nu ska jag fan duscha och skriva det bästa personliga brevet i mitt liv!

Idag har det varit en tuff dag.
Många har vallfärdat till mitt hem för att gratulera.
Och varje gång har jag blivit tvungen att förklara för dem,
reda ut begreppen, berätta att jag faktiskt inte är Honom med stort H.
Deras munnar formas till små o och gång på gång blir jag ifrågasatt,
misstrodd, men det är sant. Han må vara min stjärnsyster, min tvillingsjäl,
min andra hälft eller min soulmate. Men Han är inte Jag, och Jag är inte Han.

Vilket som, grattis Jesus! Kult att dom hittade dig till slut, de vise.

Förfall. Förfalla. Förfallen. Att låta allt förfalla eller att vara en människa som är förfallen, förtappad. Alla åtskilliga program på tv:n som visar människor som glömt att städa någon gång och sen har det urartat vilket leder till en möglig lägenhet sedan fem år. Eller en person som blir ledsen en dag, stampar på sig själv och pallar sen inte dra sig uppåt igen. Är det relaterat till ondska? Kan man förfalla som lycklig?

Örebro bjuder på snöstorm idag. Vart jag än rör mig (utanför huset) är det vitt, blöter ner mig och det är bara att pölsa på. Rätt mysigt. På söndag hoppar jag på bussen på en helvetesfärd till Malmö på ungefär nio timmar. Jag ber och bönar att sambo Siri har bokat biljett så vi kan åka tillsammans.

Fubbicks starka sida är inte bilder. Tyvärr. Eventuellt blir det ändring på det när vi kommer tillbaka till vårt hem och ursprungliga datorer. Så länge får ni nöja er med andras kvalitetsbilder. Här är jag, glad och energisk, mitt i natten framför London Eye, eller Blu Eye, London Blue... minns inte riktigt. Men skoj var det!

Började igår natt att läsa Hemligheter insamlade av Maja Spasova. Hon gick ut i de flesta mediaformerna som finns tillhanda för några år sen och utlyste hemligheter, och över tvåtusen personer mejlade och skrev till henne. Och nu är flera hundra samlade i en bok. Och när man väl börjat läsa, går det knappt att sluta. Jag fick bokstavligen slita mig ifrån den för att få några timmars sömn innan min fantastiska stonemassage jag var på imorse (som verkligen var helt underbar). Hemligheterna varierar helt sjukt mycket, från våldtäkter (både offer och förövare) till hemliga förälskelser, men här lyder en som sticker ut lite från mängden:

Jag är en vuxen person,
jobbar som läkare,
har en god familj.
Men min hemlis är
att jag har en hemlig (påhittad)
kompis som hänger med mig
när jag är ensam.
Hon är toppen.

Alla döljer något, även något sånt här najs!