fubbick

Måndag klockan åtta och jag har en liten nostalgikväll för mig själv här i Heleneholm city.
Sitter och lyssnar på gamla Lars Winnerbäck-låtar och sjunger med falskt och frenetisk.
Ser på bilder från förr och känner hur jag längtar ihjäl mig till slutet av denna månad då
man ska få pussa sönder på alla de älskade.

Jag ber om ursäkt för min dåliga blogg-aktivitet och lovar dyrbart att den strax skall förbättras.
Denna vecka har vi haft besök från så väl Oslo, Helsingborg och Örebro! Det har bjudits på vattenfest på Aq-va-kul och en sjujädra bakisdag efter krogfredag. Någon ägnade hela lördagen åt att spy och frossa.

Förövrigt är det här första dagen på mitt nya liv. Jag har både motionerat, sökt jobb samt diskat.  Det kanske blir folk av mig också, som far min skulle sagt.

Sist men inte minst vill jag bjuda på en riktigt svängig måndagslåt: Ulrik – En vanlig dag

Fridens!





PS. Så här go och glatjock var jag i Egypten för en månad sen!

Vi har haft en annorlunda helg, här i Heleneholm. Fredagen bjöd som sagt på lite bibbande och drinkspel, lördagen var en dag som går till världshistorien med världens värsta bakfylla. Har aldrig mått så dåligt på grund av alkohol och för lite sömn, så nu kräver min kropp rehab samt lite relax. Annars har vi myst rätt mycket i vår obekväma soffa, sett två rugby-filmer och ätit god mat. Men nu är det söndag kväll och den sista av våra gäster är på väg hem. Det kan nog inte bli tydligare att imorgon är början på en ny vecka. Då hoppas jag att det slutar töa därute för det  fastnar inuti. Jag vill ha snökristaller och kall luft att andas, så man får orken att ta itu med skiten.

Agnes

Fredag kväll och efter en heldag på Aq-va-kul (hur fyndigt på en skala på ett till tio på ett badställe?) och falafel på Malmös fräschaste falafelhak är det nu dags för festligheter. Vi har vår favorit Oslobo här, Örebro har även sänt en representant och sen har vi självfallet ett par från Skånetrakten. Så dags att korka upp! Men först blir det utrensning ur Felicias bärbara garderob, så att vi för en gångs skull kan känna oss fina. En känsla som inte är vardag när man är både pank, arbetslös och ganska meningslös.

Imorse vaknade jag av att sängen stod tom och när jag kom ut från sovrummet var Fille hemma hos oss, ända från Oslo. Ett minst sagt härligt uppvaknande! Dagen har varit rätt lugn, med vissa drastiska incidenter, och nu tar vi det alla lugnt för att ha energi till kvällen. Samtal med både Uma och Nina har gett mig en varm go känsla i magen, det ska bli så härligt att ha alla samlade till julen. Snart tror jag även att fubbick är redo för allmänhetens trånande blickar. Men innan den stora händelsen, blir det lite mer Ensam Mamma Söker final.

Kvalitetsbilder är nästan lika överskattat som fiskbullar är underskattat. Eller...?
Agnes

Igår var en lång dag. Det började med trissta mejl, ett möte som gjorde att tårarna rann, frysta tår och frusna kroppar som fick sitta vid köksbordet med filtar kring sig på upptining. Men efter allt det, när det kändes som det inte kunde bli värre, blev det äntligen lättare. Kanske därför att det inte kunde bli värre? Då finns det ju ingen annan väg än uppåt igen. Det blev mysfika på Värnhem och därefter öppnande av den danska bibben. Smått på lyset gick vi hem till ett par bekanta på Möllan och pysslade, drack rosé och såg film. Sen däckade jag av utmattning.

Önskedrömmer inför kvällen: Att jag blir utbjuden på en mysig, indisk restaurang där man får sitta bland en massa kuddar och äta ris med händerna.
Planer inför kvällen: Städa klart lägenheten och bestämma hur framtiden antagligen kommer te sig.

Agnes

Glafull och go i Heleneholm.
Kvällen har tillbringats med rosé-bibben och kortspel med reggae.
Idag har vi livet förändrats en del, men mer om det vid ett senare tillfälle.
Nu bär det av mot Möllan!

Vi har uttryckt oss genom popen, teatern,
sneda spretiga tonårsluggar, genom vår rapduo
Sirran&Agge, och nu är vi slutligen här... som bloggerskor.

Vi har följt trenden bland alla närkingar som givit sig ut i världen,
och sett hur den vuxit sig  större och större, liksom den där kaffefläcken
på mattan som tycks expandera i Kinas hastighet. "Varför?", frågade vi oss själva,
"varför är det ingen som skriver om livet som medelmåttig, meningslös, medelsvensk?".
Vi tog saken i egna händer, och nu befinner vi alltså oss här - sammansvetsade och
sammansvurna bakom det skånska uttrycket fubbick.

Jag hoppas att även det vardagliga livet i skåneland blir förnöjsamt att följa.

Välkomna!

Arbetslös och tröstlös
Siri

En kväll i slutet av november, första advent. Vi sitter i köket efter att ha värmt gårdagens hemlagade pizza, har tänt det första ljuset i staken, och känner oss nöjda med tillvaron. Men... någonting fattas. Vi har snackat en hel del om kids, men tyvärr är vi ju varken tillsammans, av två olika kön eller redo för någon egen avkomma så istället tog vi beslutet att skapa fubbick. Och här sitter vi nu, en blogg rikare. Ambitionen är att ge den både ord, bilder och eventuellt någon mer kategori som gör fubbick lite bredare. Samt levande.

Inte arbetslös men lite meningslös
Agnes

uttal: /'fɵbɪk, 'fɒbek/

(skånska) idiot (lättsamt, gravt nedsättande)