fubbick

Arg, ledsen och misslyckad.
Vill gräva ned mig under alla filtar, kuddar och täcken jag kan finna.
Och det ska jag göra också.
Imorgon tar jag tag i det som finns kvar.
Önskar jag kunde frysa tiden........

Kom just på mig själv med att försöka logga in med min egen mejladress och egna lösen på bloggen, när det är frugans som gäller. För tio minuter sedan försökte jag logga in på mejlen men råkade skriva in frugans istället för min. Det är inte lätt att ha koll.

Jag undrar vad min lilla fruga gör just nu? Kan berätta för dig att jag sitter och är rätt skabbig i min gamla fåtölj från ungdomsåren, dricker vatten (för att försöka bota min huvudvärk) och toalett-vägrar fast jag är jättekissnödig. Har insett att jag går alldeles för ofta på toaletten nuförtiden, och du säger ju att jag måste skärpa mig och jobba mot min blåsa. Och krigare som jag är, är det precis vad jag gör. Eller för att jag är lat..

Annars så glider livet. Igår kväll fixade Nina oss på listan till Strömpis och vi sminkade oss, satte på oss gå-ut-på-klubb-kläder och drack god mjölkdrink. Efter en timme, eller en halv?, började vi överväga om vi skulle stanna hemma. Efter ytterligare tio var beslutet ristat in i sten. Vi tvättade av oss det nysminkade sminket, satte på oss våra urmysiga myskläder och kröp ner i masterbed och såg på Sagan om ringen. Jag kunde inte älska livet mer.

Nu ska jag gräva lite mer i min urstora gula resväska efter något plagg som kan skyla min kropp från världens kallaste väder till kvällen. Det är riktigt burrigt ute, skulle vilja säga "burr burr" i varje mening, bara för att få folk att förstå hur riktigt, rejält kallt det verkligen är.

Tuggar melontuggummi, lyssnar på rap, sitter krökt med ryggen som får det att värka i skulderbladen, är mätt i magtrakten, är trött. Livet här hemma hos mor är härligt! Efter en smålång färd från Malmö igår, som framförallt var krånglig med alla väskor, möttes jag upp av en mysklädd Nina på resecentrum som skjutsade mig hem. Jag är så lyckligt lottad, självklart över att ha så fina vänner, men speciellt därför att alla dessa fina vänner älskar att köra lyxbilar och skjutsa mig i dem. Fint som snus är'e.

Igår kväll unnade jag mig lyxen att sitta uppe och se på Vänner till klockan halvtolv. Sen kröp jag ner i sängen bredvid sambon, men det var alldeles omöjligt att somna. En typisk vrida-och-vända-på-sig-natt tog sin början. Det var förjävligt. Men imorse vaknade jag ändå hyfsat utvilad men med lite skräck i sinnet. Min allra sista dag här i vårt hem, här i Seved, här i Malmö. Jag har mest tränat och sprungit runt och haft mycket energi och varit träningsful. När vi kom hem efter en lång och framförallt kall färd till och från Värnhem insåg vi att sopnyckeln var spårlöst försvunnen. Det var mitt fel. Jag har blivit så vimsig när det gäller sånt där. Det är också förjävligt. Så jag fick gå ner till bovärdkontoret och betala 200kr för en ny. Extra superförjävligt. Men något som var skoj var att jag råkade gå fel, och trampade rakt in hos två somaliska killar som satt och snackade i vad som såg ut att vara ett kontor. Och där klev jag bara in, i träningskläder och dunjacka (såg ut som en tolvåring) och frågade efter en som hette Agnes, samtidigt som jag försökte förklara att jag också hette det. Ultimat förvirring.

Så, nu sitter jag här, för kanske sista gången, med en ångestklump i magen över att vara tvungen att åka hem. Att lämna bästis här ensam i några dagar. Framtiden som var glasklar är lite smutsfläckig just nu, men jag tror att även det löser sig. Jag ska fortsätta njuta av energin som fått mig att skutta runt hela dagen och pussa lite extra på bästa vännen. Sånt behövs ibland. Men speciellt när det är en kärleksdag och när man snart skall skiljas och inte vara sambos längre. Glad valentin dag på er!

Nu sitter vi runt bordet och mular mackor. Egentligen är idéen att vi ska komma igång lite innan kvällens festligheter men ni vet, mackor är ju livet! Dagen har spenderats i soffan och sängen, i något halvdant mående. Men nu blir det fest. Fantastiskt! /geek for life

Veckan som gått har skenat iväg och det är redan fredag, och våra gäster har redan hunnit kommit hit och vänt hem igen. Tyvärr. Helgen som står vid dörren är min och sambos sista ihop här i Malmö. Men det har jag inte riktigt förstått ännu, tror jag inte. Jag vill inte åka härifrån!

Klockan är två. Jag blev väckt av mina powerpuffpinglor för snart en timme sedan. Nu sitter jag på toan och undrar vilka alla främmande människor som velat bli min vän under natten är. Nina ligger i badet här bredvid. Vi var i Köpenhamn igår kväll, natt, morse, och nu känner jag mig riktigt klar med danskar och Tuborg.

Dag 6 av grötkriget.
Gröten blev rätt klistrig, banan var rätt brun och mjölken tog slut. Ändå var grötfrukosten helt okej och jag tackar Gud i himmelen för att ha givit liv åt vindruvorna, som sedan sloknar, torkar och blir russin. Russin - grötens räddare. En godkänd grötmorgon.

Här sitter vi i just detta ögonblick. "Begravningsmusik" (citerat av sambo) spelas, hon bredvid studerar och är duktig medan jag är både trött, rastlös och sprallig. Har lust att se på film, gå på klubb å bli full och hallucinera något främmande. Allt på samma gång. Istället så bakar vi bröd inför morgondagens planerade brunch (som jäser för tillfället). En torsdag i sann sambo-i-heleneholm-anda.

Sitter och lyssnar på gamla svenska kärleksvisor och har det rätt bra. Tittar ut genom fönstret och ser Donkens slitna flaggor flämta i blåsten. Igår kväll cyklade jag och Siri till biografen och såg Winters bone, och jag insåg att det är inte konstigt att jag går överallt: cykla är ju ännu jobbigare! När man bor i en stad som Malmö som är någorlunda vindstilla en dag av hundra är cykeln rätt överskattad. Fötterna är så 2011.

Veckan som väntar känns rätt fet. Besök av olika godingar från olika städer är planerat, nedpackning av mitt liv står på schemat och mörsha sista tiden på gymmet är skrivet i sten.



Gårdagen i bilder

Jag sitter här, i någon slags sömnkoma, och lyssnar på mitt peppalbum för att försöka vakna till liv. Om fyrtiofem måste jag kila till jobbet, så innan dess festar jag nog loss på diskberget inne i köket.

Dag 4 av grötkriget.
Gjorde lite mer än den vanliga 0,5dl:ern. Hade alla mina favoriter där: banan, äpple och russin. Det smakade till och med gott i vissa stunder. Hade jag varit en katt hade jag slickat skålen.

Förlåt alla ni! Jag har ju alldeles glömt kriget, kampen och viljan som just nu genomsyrar vår lägenhet. Hur jag kämpar för att lära mig gilla, tycka om och slutligen njuta. Hur Siri testar olika knep för att mina smaklökar ska komma över den ogillande smaken som tar över när skeden når min mun. Jag pratar givetvis om havregrynsgröt. Gröten jag har beslutat mig för så många gånger att erövra, men som jag aldrig riktigt gjort. Men nu kan jag inte backa längre. Nu har utmaningen börjat!

Dag 3 av grötkriget.
Det kändes lättare än i förrgår, men saknade av banan var stor. Tog mig igenom hela portionen.

Efter många år av drömmar att sitta på bank och räkna pengar, vara viktig och prydlig inser jag nu hur vuxen jag måste känt mig som sexåring. För nu förstår jag hur jag aldrig skulle orka med allt det. Jag sitter och försöker knåpa ihop fem resor med varandra, att alla tider ska passa, med marginal, försöka ta de billigaste alternativen eftersom cash inte växer på de kala träden här utanför, men det hela är nästan mig övermäktigt. Det står mig upp i halsen. Det känns helt enkelt omöjligt. Skulle vilja få bilskjuts till gaten, kliva på ett plan, och sen bara vara framme i mål.

Annars är livet rätt fint. Tänker många ljusa tankar samtidigt som många andras liv verkar rämnas. Och varje gång är det lika överraskande. Känner mig i vissa stunder som en hemsk människa som inte också klyver mig själv i mitten och bara flyter med i må-så-dåligt-som-möjligt-tänket. Nu ska jag fortsatta min lyxiga dag som börjades med ett yogapass och se på någon bra film i väntan på att Siri kommer hem och vill äta lunch tillsammans med mig.

Första söndagen den här veckan, men känns som det vore den sjunde. Nu är jag och tillbakakomna sambon på väg härifrån. Jag ska vara en mack-kostnär under dagen medan hon den andra älskar att studera.

Det är fest i mitt huvud! Basen vibrerar ögongloberna alldeles förträffligt och nervsystemet sjunger ikapp med Beyoncés röst. Jag har införskaffat nya hörlurar! Wow! Det är som att upptäcka en ny värld! Jag tog ändå de billigaste på Clas Ohlsons, och att de kunde vara såhär bra samt snygga känns nästan läskigt. Gick och tänkte förut idag hur sjukt det är att man är sån materialistkåtis, och att jag önskade att jag aldrig blir sån. Men herregud, jag är ju redan där?! Och jag älskar det! Nu ska jag jag sticka till gymmet för andra gången idag, fick sån energi av denna härliga musik att jag och min kropp är nu i samförstånd med att jag inte kan hänga läpp här ikväll. Att livet kan vändas upp och ner sådär, på bara en pyttesekund, av en så liten sak som fantastiska hörlurar som får en att känna att musiken är jag. Denna upplevelse önskar jag er alla där ute!

Jag har sett alldeles för många Heroes avsnitt och ätit alldeles för mycket apelsin (ja sambo som är på vift, jag begav mig genast till Özen efter att du gett dig av och inhandlade frukt för cirka femtio kronor). Och ledsen alla Fubbick läsare för att jag ljög om bilduppdatering, kan bli så ibland, men det kommer. Det gör det alltid. God natt!

Och varför har antalet läsare sjunkit drastiskt de senaste dagarna?! Är vi trissta, töntiga eller bara för klämkäcka? Kan så vara. Men om en månad är Malmö på sluttampen så häng kvar nu den sista biten och njut lika mycket som jag gör. Dock är det inte så mycket njutning för tillfället, jag är mest trött. Död. Vet inte om det beror på att jag inte hunnit repa mig ordentligt efter en härlig köpenhamnstur och mycket jobb eller om det är kombon. Trött är jag i alla fall.

Just nu sitter jag i vardagsrummet med tända ljus och härlig femtiotalsmusik i bakgrunden (klämkäckt va?) men tror bestämt att jag ska motarbeta min trötthet lite till, har ju ändå gjort det de senast fyra-fem dagarna så då är det ta me tusan läge att fortsätta, genom att gå ut på en promenad. Det är bara det att det är så ruskigt kallt ute nu och duggar lite lätt. Och som ni nyss läste har jag det ju rätt mysigt här inne.

Kika in här imorgon så ska jag uppdatera med lite bilder från helgen! Ibland känner jag mig som en riktig storbloggare som både har pengar och ett liv. Synd att inget stämmer.

Smyg ps. Jag tycker det känns riktigt trisst att inte få ge min fina Fille en stor grattis-på-tjugo-årsdagen-puss men funderar på att bota det genom att se på en rysarfilm från hennes externa hårddisk. Ds.

Agnes är ett kvinnonamn av grekiskt ursprung, som använts i Sverige sedan 1200-talet. Det kommer från grekiskans agnós med betydelsen ren eller kysk. Kan även ha betydelsen "lamm" / "guds lamm"

Hittade en låda med fryst currysås av currymastern Siri herself som namnsdagspresent. Inklämd mellan världens äckligaste wok och billiga fiskpinnar låg den och väntade. Ibland är man bra lycklig!