fubbick

Igår kväll unnade jag mig lyxen att sitta uppe och se på Vänner till klockan halvtolv. Sen kröp jag ner i sängen bredvid sambon, men det var alldeles omöjligt att somna. En typisk vrida-och-vända-på-sig-natt tog sin början. Det var förjävligt. Men imorse vaknade jag ändå hyfsat utvilad men med lite skräck i sinnet. Min allra sista dag här i vårt hem, här i Seved, här i Malmö. Jag har mest tränat och sprungit runt och haft mycket energi och varit träningsful. När vi kom hem efter en lång och framförallt kall färd till och från Värnhem insåg vi att sopnyckeln var spårlöst försvunnen. Det var mitt fel. Jag har blivit så vimsig när det gäller sånt där. Det är också förjävligt. Så jag fick gå ner till bovärdkontoret och betala 200kr för en ny. Extra superförjävligt. Men något som var skoj var att jag råkade gå fel, och trampade rakt in hos två somaliska killar som satt och snackade i vad som såg ut att vara ett kontor. Och där klev jag bara in, i träningskläder och dunjacka (såg ut som en tolvåring) och frågade efter en som hette Agnes, samtidigt som jag försökte förklara att jag också hette det. Ultimat förvirring.

Så, nu sitter jag här, för kanske sista gången, med en ångestklump i magen över att vara tvungen att åka hem. Att lämna bästis här ensam i några dagar. Framtiden som var glasklar är lite smutsfläckig just nu, men jag tror att även det löser sig. Jag ska fortsätta njuta av energin som fått mig att skutta runt hela dagen och pussa lite extra på bästa vännen. Sånt behövs ibland. Men speciellt när det är en kärleksdag och när man snart skall skiljas och inte vara sambos längre. Glad valentin dag på er!