trafikskolan

Det som kallas kaffe kostar fem kronor och är en blandning pulver och microvarmt vatten från en automat som säger "Varsågod!!" (med två utropstecken, vänligen notera). Jag sitter vid en av de fjorton elevdatorerna i teorisalen och det känns som på dom där datalektionerna vi hade under gymnasiet med vår tyska lärare som alltid talade om oschynliga teckhen. Råkade nyss somna på bordet då jag pluggade, vaknade av ett snark och lite dregel på körkortsboken. Med andra ord, jag börjar känna mig ganska så hemma här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0