fubbick

Fick ett SMS av min ömma moder igår där hon
önskade hjärtliga gratulationer i samband med min namnsdag.
Glad i hågen fick jag mina vänner stämma upp i ett trefaldigt, bejublat
hurra och firade det hela med en briljant, som Nina skulle sagt "fantastisk",
kopp kaffe. Slår upp Skånskan för att enligt tradition högt läsa om mitt namns
historia och betydelse för det ringa sällskapet runt bordet.

BERTA
Namnsdag: 8 februari
Kvinnonamnet Berta är liksom Bert kortform av flera tyska namn som innehåller namndelen Bert: Albert, Berthold, Bertram etc. Stavelsen Bert betyder förnäm, ljus eller glänsande. Berta var ett vanligt förnamn runt förra sekelskiftet, men har varit mycket ovanligt sedan 1960-talet.

Beklämd. BEKLÄMD. Beklämd är precis vad jag känner mig.
Mina vänners munnar stirrar gapande på mig och jag skäms.
Att jag år efter år går på detta lurendrejeri skapat ur min mors
dåliga sinne för humor. Då jag senare ringer upp henne för att
kräva någon typ av ursäkt då jag aldrig någonsin hittat denna tyska
kvinnliga verision av Bert på mitt födelseattest, skrattar hon lite för högt och lite för
länge - "jaaaaaaaaaaa men gummaan!!! Du är ju min lilla Berta fjärta!!!!!".

Beklämd var det, ja.